Dags för segmentering

20 intervjuer genomförda. Nu är det dags att analysera resultatet och påbörja segementeringsprocessen. Vi tar fler personer ur arbetsgruppen till hjälp med detta. ”Think of segmentation as the art of finding patterns and stories in the data.” (The User Is Always Right: A Practical Guide to Creating and Using Personas for the Web / Steve Mulder & Ziv Yaar)
/Paola

Nu är vi igång med intervjuerna

Vi har nu träffat två av de cirka 20 användare vi planerar att intervjua och vi känner att det här kommer att bli riktigt intressant! Istället för att se besökaren som en genomsnittlig person som på något outgrundligt sätt ska representera hela den stora gruppen användare framträder de nu tydligt i sina olikheter och likheter.

Värdet i att bygga en webbplats utifrån personas istället för utifrån “genomsnittsanvändaren” belyser Cooper väl i följande dialog:

“Before personas are put to use, a typical conversation between a programmer and a manager engaged in interaction design would go something like this:

Programmer: ”What if the user wants to print this out?”
Manager: ”I don’t think we really need to add printing in version one.”
Programmer: ”But someone might want to print it.”
Manager: ”Well, yes, but can’t we delay putting printing in?”

The manager cannot win this discussion because she has not advanced an argument with the force of reason. Regardless of its truth, it is stated merely as her amorphous desire to do things differently, and the programmer’s logic of what “might” happen is irresistible.
After the cast of characters is developed, we have our taxonomy for expressing precisely who needs what in the program. But programmers are hard to move, and a typical discussion with a client programmer early in the relationship goes like this:

Programmer: ”What if the user wants to print this out?”
Interaction designer: ”Rosemary isn’t interested in printing things out.”
Programmer: ”But someone might want to print it.”
Interaction designer: ”But we are designing for Rosemary, not for ”someone.’”

(Cooper, The inmates are running the asylum, sid 132-133)

Kvarstår att se hur våra intervjuunderlag ska kunna forma relevanta personas för vår webbplats.

/Paola

Tankar om personas (typanvändare)

Vi vill göra en användarcentrerad webbplats. Då måste vi ta reda på vilka användarna är och hur de tänker. Det är där kommer personas in. En kort introduktion för dig som inte är bekant med begreppet.

Metoden formulerades av Alan Cooper i boken The inmates are running the asylum, som gavs ut 1998. Cooper, programmerare och interaktionsdesigner, hade då undan för undan utvecklat metoden sedan 1983. Han såg det som ett problem att ny mjukvara inte skapades med de verkliga användarna i åtanke. I den miljön växte användningen av personas fram. Genom att intervjua personer i sin närhet skapade Cooper typanvändare och gav dem namn. Han märkte så småningom att metoden även fungerade i kommunikationen med andra programmerare. Precis som han själv började de fundera över hur en viss persona skulle uppträda i en viss situation, t.ex om hon eller han skulle förstå en tänkt dialogruta.

Sedan Cooper formulerade sina tankar om personas har metoden spritt sig och blivit vanlig även inom webbutveckling. Ett exempel i Sverige är framtagandet av Skatteverkets nya webbplats, där man öppet lagt ut de personas man använder sig av.

En förutsättning för att metoden ska vara användbar är att de personas man skapar bygger på verklig data om användarna. Intervjuer och observationer tycks vara de vanligaste metoderna att samla in denna data.

Intervjuer och observationer är också de metoder vi kommer använda. Tanken är att vi träffar ett brett urval av studenter och forskare och att vi sedan försöker urskilja gemensamma mönster. Som jag tog upp i förra inlägget så vill vi framför allt veta:

• vad får dem att besöka bibliotekets webbplats?
• vilka mål har de när de besöker webbplatsen?
• hur är det att använda bibliotekswebben jämfört med andra webbplatser?

De mönster vi vill hitta har alltså att göra med besökarnas drivkrafter att komma till bibliotekets webbplats och vilka mål de har när de väl är där.

Som vi ser det är styrkan med personas att användarna/besökarna blir levandegjorda. Istället för att prata om användarna som en grå massa blir frågan: ”Hur skulle Lisa tänkt?”

/ Mattias